Frankenstein

Frankenstein var en pojke som växte upp i Schweiz tillsammans med sin kära familj. Han får sin kusin nära inpå sitt liv när hon som liten ansluter till deras familj. Redan här lyser kärleken igenom. Kärleken för sina nära. Hans mor dör men livet fortsätter för unge Frankenstein. Han blir en stor vetenskapsman med ett stort projekt som blir hans personliga undergång.

När man först blir bekantad med Frankenstein i början, får man bilden utav att han är en enkel och godhjärtad människa. Men när jag lämnar de första sidorna bakom mig märker jag som läsare att den ursprungliga bilden inte håller längre. Den representerar Victor Frankensteins barndom inte hans liv. Från att då ha varit en enkel och godhjärtad människa till att nu ha blivit en egotrippad och besvärlig människa. Han skriver inte till sin far eller kusin. Han fokuserar helt på sitt och tänker inte många tankar på sin familj.

Monstret som blev namnet på Victor Frankensteins uppfinnig. Hans projekt som han började med och hade så goda tankar om. Misslyckades totalt. Han hade antagligen från början en bra mening, men det gick så fel som det kan gå. På samma sätt som hans uppfinning utvecklades till ett kaos, blev även Victor ett kaos. Han glömde sin familj, sin barndom och sitt allt. Vem är egentligen monstret i denna bok? Frankenstein eller monstret? Denna fula varelse med bara har onda intentioner. eller? Jag börjar se monstret i Victor ju längre boken går och jag längtar till jag får följa utvecklingen vidare.

Victor Frankenstein är som en politiker som misslyckas eller gör bort sig. Mina tankar går till många olika politiker runt om i världen. De vill någonstans alltid göra något för deras land, men det är väldigt många som misslyckas. Frankenstein vill något bra men misslyckas likt politikerna.

Sommarpratet

Projektet har varit riktigt kul. Roligt med något som man aldrig gjort tidigare.

Jag använder mig av retoriska frågor och metaforer med mera i mitt sommarprat.

Om jag fick göra om allt skulle jag inte gjort så mycket annorlunda. Jag tycker att jag fick till det bra. Jag ville förmedla känslan av att vara en supporter och jag tycker att jag uppnått mitt mål.

Jag tyckte det var riktigt konstigt till en början att höra mig själv. Efter en stunds övande lärde jag mig använda min egen röst och i och med det lyckades jag komma över det konstiga i att höra mig själv.

Det var oerhört mycket bättre att få spela in texten. Buskapet gick fram på ett mycket bättre sätt med betoningar etc. Den skrivna texten var bra men jag hade gjort den lite annorlunda om jag inte skulle spelat in den. Jag hade formulerat mig lite annorlunda för att få fram budskapet.

Läraren var helt fenomenal som vanligt! Det skulle kanske kunnat finns mer tid till att spela in och mer information i pappersform. Ett utdelat papper med allt vi ska göra till nästa gång kanske?

TAck för en kul uppgift Per!! MVG på dig!