Frankenstein blogginlägg 2

Dessa punkter bevisar på att Mary Shelleys Frankenstein är en Roman från romantiken.

De viktiga personerna
Goethe Werther var en väldigt stor person under romantiken och var med i boken ”Den unge Werthers lidande”. Han har även i verkligheten påverkat många människor att ta sitt liv i och med hans val till detta i bokens slut. Den så kallade Werther-effekten.

Jag kan hitta väldigt många likheter mellan Werther och Monstret. Olycklig kärlek, aggression i olika former och de sista stegen att göra något drastiskt. Ta sitt liv.

Det finns även likheter mellan Werther och Victor Frankenstein. Båda gillar exempelvis att vara ute i naturen. Men deras olika syn på känslor skapar olikheter. Efter ett tag kan även monstret känna likande känslor som mänskligheten. Victor, däremot, tappar ofta känslor för omvärlden på grund av hans arbete och forskning kring nytt liv.

Det finns alltså fler likheter mellan Werther och Monstret. Werther får ingen kärlek från sin älskade. Monstret får ingen kärlek från mänskligheten. Aggressionen mot kärleken och att båda väljer två olika vägar att få slut på lidandet, eller få människor att förstå deras känslor genom att ta deras liv, gör att deras likheter kommer fram.
Dante Alighieri nämns i boken tillsammans med andra personer (Sida 54). Victor säger att inte ens Dante kunnat skapa något så hemskt som monstret. Enligt Wikipedia, tas i romantikens litteratur ofta personer från medeltiden upp som exempel och liknelser.

Kännetecknen för romantiken
Det finns punkter i levandelitteratur, på sida 114-117, som beskriver romantiken. Jag tycker att dessa stämmer överrens med Frankenstein:
Naturen
Under romantiken betraktades naturen som något levande. Titta bara på Caspar David Friedrichs målningar! I Frankenstein är det väldigt tydliga miljöbeskrivningar.
Individen och dennes känsloliv
Under denna tidsepok stod det individuella jaget i centrum. Känslor hade stor betydelse vilket även avspeglar sig i Frankenstein.
Människans nattsida
Här är placeras allt det ”dåliga” i Frankenstein. Som när monstret dödar människorna och bränner upp huset vid hans skjul.
Den mänskliga själen
Victor är väldigt fokuserad på forskning inom det naturvetenskapliga och ägnar inte mycket tanke åt själen eller sig själv. Detta tror jag är ett sätt att lyfta fram några av de romantiska tankarna, allting har en själ. Victor byggde ihop en människa och använde honom bara som ett experiment. Senare i boken märks det att monstret faktiskt har en själ. Han får känslor. Han lever med de romantiska tankarna att det finns något mer än vetenskapen och upplysningen.

Ett sätt att se på saken, enligt Wikipedia, är att Jean-Jacques Rousseau gjorde det första anslaget till romantiken i och med en uppmaning att låta känslan regera. I boken, när känslorna regerar, händer det mycket hos både monstret och Victor.